"Problem hästar"

Jag läste en artikel om ”problem hästar”. Tycker dock inte att den är rättvis, så jag tänker skriva ett litet inägg om det. Kommentera gärna och berätta om ni håller med eller inte och isåfall varför.

.

De hästar som vi kallar för ”problem hästar” är dom hästarna som inte är i själva ”ramen” om hur vi vill att vår häst ska bete sig. De hästar som får ligga under kategorin ”problem hästar” brukar dock inte vara hästar med problem. Det är oftast hästar som ger oss människor problem. Dem flesta av oss förväntar sig att våra hästar ska acceptera alla konstiga val vi utsätter dem för. Man förväntar sig att hästen ska acceptera sadel, träns, ryttare, att bli riden i skog och mark och ridhus, hoppa läskiga hinder i alla olika vinklar, gå in i små utrymmen (transporter) köra läskiga klippmaskiner över kroppen på dem etc. etc. De flesta hästar finner sig i detta, och då har vi efter detta satt en mall att det är så en häst ”ska” reagera. Om den inte gör det skapar den problem och på det viset blir det en ”problemhäst.”

.

Ryttare har ofta en tidsram för hur lång tid det ska ta att till exempel rida in en häst. Vi säger att det ska ta ca 2 månader och om det inte gör det blir hästen en problemhäst. När man sätter upp dessa tidsbegränsningar och ramar så tänker man ju oftast inte längre än vad näsan räcker. Man tänker ju inte utifrån hästens indviduella kapacitet och mognad ect. Och om hästen inte är redo eller kankse bara ifrågasätter, då går du utanför ramarna och blir annurlunda och blir ett problem.

.

Det finns tre olika typer av ”problemhästar”. Den ena typen är när ledaren (människan) sviker hästen. När hästen har bygt upp ett stort förtroende för ledaren. T ex om man rider in en häst, när man ska sitta på den för första gången. Sen kankse det är något som ligger och klämmer vid sadeln och gör ont, och då gör ju hästen vad som helst för att bli av med smärtan. Och sedan vid nästa tillfälle man ska sitta upp på hästen så kommer ju han ihåg vad som hände sist, och istället för att riktigt känna efter om det gör ont denhär gången så har hästen som en reflex att bli av med det. Och på så sätt skapar den problem. För att lösa det problemet så handlar det bara om att bygga upp förtroendet igen, och visa för hästen att det gör faktikst inte ont i den situationen.

.

Den andra typen av problemhästar är de som ”ifrågarsätter”. Det är som om hästen kunde prata och fråga varför? Efter varje order. De hästar blir dock rätt bra när man har övertygat dem om nödvändigheten och ändamålet.

.

Tredje typen är det som är rädda ”av naturen”, som betraktar nästan allt med missmod och skeptis. Där måste man finna vägar som ger tillräckligt med tyrgghet och som stärker hästens självförtroende så att den ”vågar”med stöd av ägare/ryttare göra det den är rädd för och på så sätt bygga upp ett självförtroende att den visst klarar av saker och ting som ryttaren/ägaren ber om – som vid första anblicken är läskiga.Kommer dock inte på några mer typer, har aldrig mött en genuint elka häst som varit genuint elak sedan födseln.