Idag var det min tur att åka i backen!¨
Shit, jag har inte ramlat av såhär illa på hur länge som helst, hade verkligen glömt på känslan.. Men det som var extra läskigt idag det var ju om hästen springer bort eller lixom springer iväg för när ja ligger där och inte kan andas så kan ja inte springa efter honom, men som tur va stannade han kanske 7 meter ifrån mig och gick och beta! Men det är ju fortfarande lite jobbigt när man ligger där och vet att man måste hämta honom fast man inte alls har ork eller kan resa sig för att du har så jävla ont. Men tack GUD säger jag bara, jag hade verkligen änglavakt idag..
Ritten började med att jag red ut barbacka med sidepull (=bettlöst cowboys träns) så red jag i skogen och så, tinder var pigg men inte överdrivet. PÅ den vägen jag red är det inte så bra galopp streckor för det är så sjukt lerigt och marken är helt ojämn så vi galopperade helt enkelt inte.
Travade gjorde vi, fast bara där de gick. Först ska tinder gå på en jätte smal stig med massa träd som står jätte tätt, jag brukar vara as bra på att ta upp benen så jag inte slår i men inte idag. Så då först slog jag i knät vilker gjorde mig helt yr och det gjorde verkligen as ont! Så då fick vi stanna (tinder vas as nöjd för då fick han ju äta) så jag kunde komma tillbaka, och där tog jag av mig hjälmen! Men bara för att lufta.. Sen gick smärtan över och det var inget mer med det. Lite senare fick jag en gren i ögat, åh så skönt!
När vi kom ut ur skogen så är den en liten strecka som vi brukar galoppera på och den streckan e inte så här jätte lång men det går snabbt där. Jag skulle se vad klockan var och red på långa tyglar. Eftersom han hade så mycket energi så brujar han låtsas bli rädd så han kan springa. Och det var precis vad han gjorde idag bara det att jag flög av. Och fy fan vad ont det gjorde hela ryggen och svanskotan är helt förlamad. Jag låg säkert där i leran en bra stund. Men ångest hade jag, inte för att jag hade ont utan vad gör tinder och vart är han??!! Men som tur var var han inte så jätte långt bort från mig, han stog och åt. Även fast det var skönt att se så är det ju fortfarande så att han kan springa iväg när han känner för det. Och bilvägen är jätte nära där.
Men det gick i allafall bra, det här var första gången jag ramla av ute och själv. Annars har man ju ridlärare och så som pratar med en så då känns det alltid lite bättre. Men jag klarade mig, visserligen kommer jag inte få rida på ca en vecka. Men jag tog mig upp (japp, jag grät som en liten unge) och hoppade upp på honom igen och skrittade tillbaka, vilket inte var det skönaste men jag kunde verkligen inte gå. Tinder mår hur bra som helst så det var skönt att veta. Så nu hoppas jag bara att det här släpper så jag kan börja rida igen.
(bilden är inte från idag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar